Historik

Under det att filmkritikerna ivrigt sysselsätta sig med att försöka förutsäga ljud-filmernas framtid, utvecklas och standardiseras konstruktionerna för inspelnings och återgivningsapparaterna för detta ändamål i hög grad. I Amerika exempelvis installeras ljudåtergivningsapparater så raskt som tillverkningen tillåter. Antalet iordningställda biografer per månad överstiger allaredan åttiotalet, och New York City kan redan skryta med fyrtio installationer.

Vad än framtiden för ljudfilmen kan bli i förhållande till den stumma duken, har dock ljudfilmen tydligt visat sin betydelse samt sitt värde för biljettförsäljningen, och det kommer ej att dröja länge, förrän alla biografer, som vilja följa med sin tid, hava en större eller mindre ljudfilmutrustning. Vid sitt första framträdande väckte ljudbilderna uppmärksamhet tack vare sitt nyhetsintresse. På sin nuvarande ståndpunkt av fullkomning samt med alla mera betydande amerikanska inspelningsbolag såsom tillverkare, synes detta slag av underhållning med all säkerhet komma att bestå. Man torde dessutom med nästan bestämd visshet kunna antaga, att alla system som användas, skola, liksom grammofon- och kinematografindustrierna, antaga standardutförande av film och skivor.

Olika slag av underhållning.

Tillägg av ljud till annars stumma bilder erbjuder för närvarande följande möjligheter:

 1. Ackompanjemang till tidigare inspelade stumma bilder med förträffliga, senare särskilt inspeladt musiknummer och „effekter“. Fördelarna härav äro, att man för en måttlig kostnad kan förse vilka bilder som helst med omsorgsfullt komponerade skivor, inspelade av särskilt tränade orkestrar med avpassad sammansättning.

 2. Aktuella nyhetsfilmer förhöjda med åtföljande ljud såsom glädjeutbrott hos folkmassorna, trampet från hästhovar, musik, tal samt liknande verkliga åtföljande ljud. För dem som hört ljud-nyhetsfilmer behöva vi ej framhålla deras större intresse och verkan jämfört med vanlig stum film, vilken vi äro vana vid.

 3. Förhöjning av programmen med ljudfilmer innehållande varietéakter. Värdet av utökning av de annars stumma föreställningarna med två eller tre kabaretakter har även visat sig synnerligen effektivt, dock äro kostnaderna ofta så stora, att de utgöra ett hinder härför. Ett av inspelningsbolagen ensamt har ett antal av åtskilliga hundra dylika akter, varierande från operasång till komedidialoger samt tillfällig musik, redan färdiga för marknaden, samt börja hastigt andra inspelningsföretag att inspela liknande nummer.

 4. Icke synkron musik och effekter från vanliga grammofonskivor, vilka visat sig populära, finnas alltid tillgängliga för de mindre biograferna. Åtskilliga grammofonbolag hava upprättat förteckningar över skivor allt efter deras „känslorörelse“ för vilka de passa såsom ackompanjemang, När utrustning för detta ändamål säljes, bör man dock ha i tanke att de första förstärkareaggregaten samt högtalarna installeras med rätta egenskaper, så att en övergång till synkroniserade talande bilder kan senare genomföras för en minimumkostnad.

 5. Längre förnämligare filmer med tal, solo- eller körsång är nästa steg ifråga om användning av ljudfilm. Flera ledande inspelningsföretag hava lovat förse marknaden med dylika mera genomarbetade „talande bilder“.

Nämnda, bestämt åtskilda typer av underhållning äro tillgängliga för alla befintliga biografer. Över tio amerikanska inspelningsfirmor, inkluderande samtliga av betydelse, hava redan gjort upp planer för omfattande produktion av ljudfilmer, inkluderande såväl större filmer som varietéakter samt lokala nyheter. Över tvåhundra mera betydande ljudfilmer hava utlovats för år 1929.

Ytterligare ett betydelsefullt fält, ehuru ännu nästan outvecklat, finnes i användningen av ljudfilmer för skolor, partipropaganda, kyrkor samt biografapparater för hemmet. Experiment med samtliga dessa användningssätt fortskrida raskt och försöksinstallationer för dessa ändamål finnas redan i drift.

Då vi först och främst äro angelägna om att erhålla högsta möjliga kvalitet vid återgivning i biografer, kunna följande erinringar givna särskilt för detta syfte vara av nytta för arkitekter och biografägare.

Lokaler i vilka kinematograf-föreställningar givas, kan man på ett ungefär dela upp i fyra klasser:

 1. ordinarie teatrar,

 2. biograflokaler av sedvanligt utförande,

 3. salar eller rum för tillfälliga föreställningar,

 4. speciella biografteatrar, vilka nu uppföras „super“-biografer.

Ordinarie teatrar.

Ehuru vanliga teatrar ifråga om antalet ej äro av större betydelse. bör man dock taga hänsyn till desamma för visning av ljudfilm på grund av att akustiken vid dylika byggnader vanligen är förträfflig. Dessa äro ju i första hand byggda för tal och musik, varför deras akustiska betingelser redan iakttagits vid konstruktionen.

Dock bör man komma ihåg, att en viss betydelsefull skillnad finnes mellan de akustiska fordringarna för tal och sång samt dem för ljudreproduktion. I och med att användningen av ljudfilm ökas, är det synnerligen troligt, att allt flera vanliga teatrar komma att användas härför. De nedan givna betingelserna för god ljudåtergivning borde därför beaktas även för teatrarna.

Biograflokaler.

Det ojämförligt största antalet byggnader, som vi få ta i betraktande, äro de vanliga biograflokalerna. Dessa äro dock ofta konstruerade så, att en god ljudreproduktion är synnerligen svår att erhålla. Vid planering av dessa byggnader har mången gång liten eller ingen uppmärksamhet ägnats åt akustiken.

Ehuru de kunna vara fullt tillfredställande för stum återgivning, kan dock resultatet efter installation av ljudåtergivningsutrustning ofta bliva en besvikelse och det rätta verklighetsintrycket utebli, vilket dock lätt erhålles om byggnaden utföres akustiskt korrekt.

Lokaler tillfälligtvis använda såsom biograflokaler.

Liknande erinringar som gjorts ovan beträffande byggnader särskilt konstruerade för biografändamål, gälla även för denna sorts biograflokaler.

Super-biografer.

Arkitekterna, som arbeta med konstruktionerna av de moderna super-teatrarna, hava raskt uppfattat nödvändigheten av rätt akustik. och man måste ge dem beröm för i många fall uppnådda synnerligen förträffliga resultat.

Tidigare erfarenheter.

Behovet av rätt akustik vid förevisning av ljudfilm har framträtt tydligt för mig genom det stora antal försök, som gjorts i Amerika, omfattande upptill omkring sjuttio olika biograflokaler.

Användningen av Movietone och Vitaphone systemen i Amerika har vuxit starkt under två år, och för närvarande, efter denna omfattande erfarenhet, äro utrustningarna väl standardiserade. När därför experiment utföras, äro principerna för utrustningarna och installationerna i huvudsak desamma. Jag har t. o. m. gått omkring från en kinematograf till en annan samt haft med mig en samling särskilt utvalda rör samt skivor och film för att vara fullt säker om att betingelserna för återgivningen voro desamma.

På en teater kunde återgivningen vara så förträfflig, att man erhöll en verklig känsla av att ljudet var äkta. På nästa biograf kunde ljudet från samma film eller skiva höras betydligt mycket mindre verkligt, ja t. o. m. ihåligt och mekaniskt. Orsaken till skillnaden berodde på akustiken.

Mycken tid och många experiment hava offrats på studier samt förbättring av mindre gynnsamma lokaler, så att vår erfarenhet nu ger oss möjlighet att föreskriva åtgärder, som med all säkerhet leda till målet.

Efterklang.

Reflexion av ljudet fram och tillbaka mellan de inre väggytorna i en hörsal förorsakar vad man kallar efterklang. Med alltför stor efterklang bliva orden mer eller mindre otydliga, på grund av att stavelserna komma att delvis täcka varandra. Första stavelsen fortskrider framåt samt reflekteras av golv, väggar och tak, varför den höres jämförelsevis lång tid. Den andra stavelsen, när den uttalas, kommer därför att delvis höras samtidigt som den första, utdragna stavelsen, varför uttalet blir otydligt. Vid musik framträder detta också, dock mindre märkbart. Även för ett tränat musikaliskt öra kan det vara svårt att upptäcka varuti orsaken till den missljudande musiken består.

Wid provning av telefonapparater och telefonlinjer användes en samling vanliga ord, vilka innehålla sammansättningar av de flesta vokal- och konsonantljuden. Undersökning av en salong kan anordnas genom att en tränad talare ställer sig på scenen och sakta och tydligt framsäger dessa ord. På olika platser i lokalen placeras en del lyssnare, som anteckna orden så som de uppfattas av dem. Har lokalen alltför mycket efterklang, kan antalet rätt antecknade ord vara så lågt som ned till fyrtio och sextio procent. Reduceras efterklangen genom uppsättning av ljudabsorberande material på de inre väggytorna, kan detta procenttal höjas till nittio eller mera. Emellertid minskar ljudstyrkan vid ökad tydlighet, varför ett tillstånd av överabsorption eller överdämpning snart erhålles. Vid detta höres talaren icke i bakre delen av salongen, och densamma blir vad man kallar „död“.

Ekon.

En annan fiende till verklighetstrogen och över allt tydlig ljudfördelning i hörsalen är närvaron av koncentrerade ekon. Även om dessa ekon påverka endast en viss del av salongen, kunna de dock många gånger vara så framträdande, att de förorsaka en förstärkning eller försvagning eller också en förvrängning av musiken på ett visst ställe eller vissa ställen i hörsalen.

Byggnaders akustik.

Ända tills för några år sedan var resultatet vid konstruktionen av akustiskt tillfredställande byggnader till stor del beroende på slumpen. Dessutom var det ofta nödvändigt, att de akustiska betingelserna ställdes åt sidan för det allmänna utförandet och de artistiska behandlingarna. T. o. m. när villkoren för god akustik började att förstås, byggdes många teatrar ändock avgjort otillfredställande.

Lyckligtvis kan man nu, efter det vetenskapen under de närmast gångna åren gjort många stora framsteg ifråga om akustiken, vara säker om att en tillfredställande dylik erhålles i de flesta fall. Enkla matematiska formler och provapparater finnas, och de resultat som erhållas motsvara nästan exakt de teoretiska beräkningarna.

Icke önskvärda betingelser.

Den kanhända från akustisk synpunkt minst önskvärda hörsal, som man kan tänka sig, är en stor lokal med högt tak och parallella sidväggar med hård reflekterande yta, exempelvis polerad marmor. Om i ett rum med dessa tre egenskaper ett skarpt, kort ljud åstadkommes, exempelvis genom en visselpipa eller ett slag på en klocka, hör man först det primära, direkta, ljudet samt en bråkdel av en sekund senare de från väggar, golv och tak återkastade påföljande ekona. En tidsrymd av upp till åtskilliga sekunder kan förlöpa innan efterklangen dött ut.

Idealiska akustiska betingelser.

Låt oss nu helt kort gå in på de akustiska fordringarna för en tillfredställande hörsal.

De allmänna proportionerna av rummet äro betydelselösa; önskvärt är dock att taket icke är allt för högt. Vid en takhöjd av över 50 till 60 fot (engelska) är det mycket möjligt, att den fördröjda reflexionen från taket blir förnimbar.

Ett så gott som helt och hållet slätt tak är bättre än bågar och kupoler, på grund av att den konkava ytan av bågen kan komma att verka i likhet med en konkav spegel och koncentrera ljudreflexion till en del av platserna, så att ljudet blir allt för kraftigt. Djupa domer äro ej heller önskvärda, emedan de ofta förorska reflexion till vissa punkter eller åstadkomma lång efterklangstid.

Å andra sidan hjälpa grunda domer samt tunga balkar till att göra avbrott i annars släta ytor och äro därför önskvärda. Galler för ventilation eller andra ändamål inverka icke på akustiken, förutsatt att de icke leda in till kammare, vilka kunna åstadkomma lokal återkastning.

Mattbelagda golv.

Golven i salongen ävenså de på läktarna samt alltid gångarna böra vara belagda med tunga mattor. Sätena böra även vara beklädda med mjukt material.

Av intresse är att lägga märke till den ljudabsorberande verkan själva publiken utövar. En framstående vetenskapsman har t. o. m. gått så långt, att han jämfört ljudabsorptionen hos publiken med så och så många kvadratfot hårfilt. Erfarenheten har visat, att en fylld lokal kan erfordra två till tre gånger den förstärkning som behöves vid tom salong för att erhålla samma ljudstyrka.

Väggytorna.

Stora väggytor av hårt, slätt murbruk eller liknande ämne äro icke önskvärda, och varest dylika finnas, måste viss mängd ljudabsorberande material sättas in. De akustiska förhållandena förbättras, även om man anordnar med pilastrar eller liknande avbrott i väggbehandlingen.

I all synnerhet då tendensen hos hörsalar är att de äro för „hårda“ eller för återkastande, är det viktigt, att tillräckligt med ljudabsorberande väggbeklädnad kostas på. Alla ingenjörer som syssla med akustik, känna till de olika materialsorternas ljudabsorberande egenskaper, och det är nu möjligt att erhålla nästan vilken effekt som helst genom att använda material, som innehar de dämpande egenskaper som erfordras. Man känner nu för tiden de ljudabsorberande egenskaperna hos materialen så väl, att man t. o. m. vet, huru de olika färgsorterna inverka på reflexionen vid de väggytor som målas.

„Döda“ hörsalar.

Man måste dock iakttaga en viss försiktighet, så att ljudabsorptionen eller dämpningen icke drives allt för långt, ty om detta göres, blir resultatet en tung och död hörsal saknande „glöden“ hos en idealisk lokal.

De mest omsorgsfullt studerade rummen för gott ljudresultat, dock av betydligt mindre dimensioner, äro inspelningslokalerna för grammofonskivor samt studion för rundradio [Se Teknisk Tidskrift n:o 1 och 2 Elektroteknik 1929, „Stockholms Rundradiostation“ av Siffer Lemoine (Översättarens anmärkning).] o. s. v. Synnerligen omsorgsfulla anordningar av dylika platser hava gjorts för kontrollering av de akustiska förhållandena och man har sökt en medelväg mellan allt för stor återkastning och dödhet.

Innan vi nu sluta behandlingen av reflexion av ljudet mot vägg- och takytorna, få vi nämna en annan nackdel med reflexionen, nämligen den som beror på att ljud av olika tonhöjd återkastas med olika styrka. Härigenom uppträder alltid för en del toner en större eller mindre förvrängning av det direkta ljudet orsakat genom det reflekterade. Är reflexionen stor försämras flera toner.

Allmänna fordringar.

För att full rättvisa skall ägnas åt en föreställning, där ljudreproduktion förekommer, bör publiken ej störas av extra oljud, exempelvis från passerande spårvagnar utanför byggnaden eller från fläktar för ventileringen eller vibrerande motorer. Lösa metallstycken på scenen eller andra platser bruka förorsaka en ton när en viss ton i musikåtergivningen förekommer. Ljuskronor av glas, glasfönster etc. kunna skallra. Uppspända trådar eller ljudlådor hava i bland använts vid bemödanden att rätta till akustiska besvärligheter. Användas kraftiga återgivningsapparater är det dock bättre att slopa dessa arrangemanger.

Lyckligtvis kan man genom en formel för efterklangstiden beräkna densamma i förväg, och det är möjligt i ljudlaboratorier att medelst små modeller av byggnader samt rökfotografier fullfölja studierna till en förvånande grad av detalzrikedom. Med hänsyn till kostnaden för en modern biograf samt den växande betydelsen av ljudåtergivning, synas ljudstudier av en ny dylik byggnad fullt motiverade.

Jämförelse mellan tal etc. från scenen och ljudfilmåtergivning.

Vid vanliga ljudstudier antager man, att ljudet kommer från en godtycklig punkt, vanligen på scenen, samt att ljudet strålar ut i alla riktningar med samma intensitet.

Ljud-reproduktionsapparater, särskilt om högtalare av horntyp användas, sända dock icke ut ljudet med samma styrka i alla riktningar. Ljudet från hornen riktas från baksidan av duken fram mot bakre delen av salongen i form av en väl riktad ljudstråle.

Detta är den ena skillnaden mellan det uttalade och det återgivna ordet, samt åstadkommer den kraftigare ljud vid bakre väggarna.

Den andra skillnaden är denna: Om en person talar eller sjunger från scenen, är det vanligtvis nödvändigt, att ytorna bakom den uppträdande hjälpa till genom reflexion, så att ljudet när de längst bort belägna delarna i lokalen. Med andra ord, ljudstyrkan, som en person kan åstadkomma, är begränsad, varför den hjälp som kan ges genom reflexion, måste utnyttjas.

Med de kraftiga reproduktionsapparater, som nu användas, bliva sagda förhållanden helt omvända. För det första därför, att vilken ljudstyrka som än önskas kan erhållas rent och tydligt genom att använda en rätt konstruerad återgivningsapparat. För det andra visar det sig att reflexionerna baktill på scenen vilja reducera kvaliteten av ljudet i salongen, varför desamma ej böra utnyttjas.

Dessa två faktorer böra kommas ihåg, när en lokal för reproducerat ljud skall konstrueras.

Sammanfattning.

För en del av läsarna torde dessa kommentarer kanske synas väl omständiga samt av mindre praktisk betydelse. De äro dock grundade på iakttagelser gjorda inom flera hundra teatrar, där ljud-bilder visas regelbundet. Publiken är visserligen ej intresserad av akustik, dock ser man lätt, vilka biografer som äro omtyckta samt draga folk till sig.

Biografägarna lära snart att det icke är priset för ljudåtergivningsapparaterna utan i stället kvaliteten av återgivningen, som har sin största betydelse. Om en bra utrustning har installerats av skickliga ingenjörer, så bör man först och sist undvika besvikelser i resultatet genom att ordna lokalen så, att akustiken ger full rättvisa åt återgivningen.

Hava alla dessa betingelser uppfyllts, kunna biografägarna vara säkra om att kunna ge en underhållning som väl motsvarar de högsta förväntningar.

Druck: Guido Hackebeil A.-G., Berlin SW 48, Wilhelmstr. 118