Historik
”När ljudfilmen kom …”
I Uppsala Studenters Filmstudios programhäfte för 20-årsjubileet 1956 citerades en del tidiga presskommentarer från tiden när ljudfilmen kom till Sverige 1929:
Den så kallade talande filmen innebär ett verkligt hot mot det värde som vi för vår del sätta betydligt högre än det ekonomiska - filmens konstnärlighet. - - - I själva verket vilja vi beteckna denna nya teknik som en verklig fara. - - - Från Råsunda ryktas nu också, att man är i full gång med förberedelserna för en ljudinspelning av ”Värmlänningarna”. Vi spå det nya företaget den största tänkbara olycka och önska av fullaste hjärta, att den svenska filmen fortsätter i de gamla spåren, obekymrad om vad man har för sig i dollarlandet. Låt se att den svenska filmen blir den sista som slår av på de konstnärliga kraven!
Sven Stolpe i Filmjournalen nr 1 1929.
Det som är filmens egentliga egenart måste gå till spillo vid denna ändrade inställning. Det har med full tydlighet framgått, när talfilmen rullats såsom stum film. Då har dess svagheter obarmhärtigt avslöjats. En besviken allmänhet har funnit den långrandig och tämligen tråkig.
Einar Rosenborg i Filmjournalen nr 6 1929.
Ljudfilmen har en stor framtid - man behöver ju inte mer än sätta sig in i tanken att därigenom publiken i den minsta lilla biohåla i det avlägsnaste samhälle med högtalarnas hjälp skall kunna lyssna till musik från en hundramannaorkester ...
Aug. Schenström i Filmjournalen nr 6 1929.
Hela Amerika jämrade sig: skall vi aldrig få frid mer på våra filmteatrar. Skall vi aldrig mer få ta oss en liten tupplur i lugn och ro när ingen ser oss?
Så kom Jazzsångaren, och då blev det annat ljud i skällan.
C. G. Wallman Filmjournalen nr 10 1929.
Ge oss en värdefull svensk eller skandinavisk talfilm! Först då kunna vi avgöra, om talfilmen verkligen skall sägas vara den sista spiken i den konstnärliga filmens likkista eller om den nya uppfinningen ändå på något sätt kan komma att visa sig konstnärligt användbar.
Sven Stolpe i Filmjournalen nr 12 1930.
Två år ha nu förflutit sedan ljudfilmen introducerades i Sverige och utvecklingen har gått som man kunnat förutse. Stumfilmens tid är förbi - troligtvis för alltid - och vi måste med eller mot vår vilja efter bästa förmåga söka lösa de många nya problem som förelagts oss.